IKEA , syndernas förlåtelse och den gammlagalningen
Jupp idag har jag varit på IKEA med min mamma. Behövde köpa en hylla eftersom kattens mat har stått på köksbordet sen vi skaffade hund. (han äter upp hennnes mat annars)
Fast innan dess var jag hos min terapeut, vi pratade lite om familjeförhållanden olika känslor och begravningar.
Låter inte så muntert kanske men varje gång jag går dit känns det som om jag biktar mig, och när jag är klar har jag fått syndernas förlåtelse.
Tänkte lite igår... Ja jag har en hjärna (skryt)
När man var liten då längtade man efter att få bli 15, köra moppe och hångla. När man var 15 längtade man efter att få bli 18, gå på krogen och köpa cigg. När man var 18 längtade man efter att bli 20, gå på systemet och komma in på alla klubbar/krogar.
Nu är jag 20 år, vafan hände egentligen det känns som igår jag längtade efter den där moppen och spriten. Enda jag önskar nu är att jag inte skulle känna mig så jäkla gammal.
Jag är trött kl 22 och har ont i ryggen, snart ska jag nog gifta mig oxå med min sambo och pojkvänn sen 4 år tillbax.
Ne usch det är deprimerande, det är ju nu jag ska ha hela livet framför mig, jag är ung och (måttligt) frisk.
Men å andra sidan satt jag halva min tonårstid inne på en låstpsyk-avdelning eftersom ingen kunde hjälpa mig.(Nej, jag är inte en psykopatisk kannibal mördare)
Jag råkar bara ha oturen att ha borderline personlighetsstörning med ett ganska stort självskadebeteende och dessutom bli född i sverige som har den kanske sämsta psykvården i världen. Så tyvärr var det enda alternativet (sett ur vårdpersonalens ögon) att bli inlagd på sjukhus när jag hade självmordstankar. Vilket var typ hela tiden, men men.
Aja jag orkar inte gå igenom hela mitt livshistorie idag// thats all for now
